Isabel i världen

Jag måste bara skriva om det här. Det är något som inte så många vet om men jag är kär i Tarik Saleh sen elbyl i slutet av 90-talet, men jag har aldrig pratat med honom. Jag har inte ens sett honom, tills nu. Just såg jag Tarik, han stod 90 cm framför mig och slicka på en glass. Han tittade lite på mig och jag ville skrika -slicka på mig! Men han gjorde inte det, och det är inte så konstigt för när vi äntligen möttes så hade jag en huvtröja med en gammal smoothie på magen. Ett par tights med svarta fläckar på t foppat med en f ul jeanskjol som jag köpte när jag var 18. Äckliga havaianas på fötterna. TYPISKT. Man ska inte röra sig ute i mina hoods ofixad, att jag aldrig lär mig. Man träffar alltid på nån jävel och det har ju blivit ännu värre nu när Vasastan har förvandlats till lilla Sollentuna. Hur som helst, Julia berättade för mig att Tarik är granne med Marie (Julias kompis) som bor ovanför Friskis på Fridhemsplan. Så nu ska jag piffa och gå och ställa mig utanför hans port klädd i endast en rock med en ros och vänta på att han kommer hem.

Ni som inte vet vem han är kan googla på honom eller läsa hans krönikor i DN.

Den här är till dig, och lite till min mamma också. Nu ska jag lägga mig och sova äntligen. Och imorgon så jobbar jag igen. Men jag håller tummarna för dig imorrn!

Jag måste ju skriva ett typ av avsked till det här året. Nu är det torsdag och jag har fortfarande inte gjort det, dels så är jag inte så sugen på att säga hejdå till Madrid och så är det ju även så att jag sovit 3,5 h i snitt senaste 4 nätterna. Men jag vill börja med att tacka alla som har stöttat mig den här veckan på olika sätt. Mamma ligger såklart på topp, som vanligt. Hon är en guldmamma, synd bara att hon inte förstår det.

Så jag börjar med avskedet. Martha tycker att det är märkligt att jag har en så delad uppfattning om hur året har varit och hur det känns att vara hemma. Ena dagen pepp andra dagen depp. Det beror lite på vilken tid på dygnet man frågar. Min höst var pest som alla vet. Bodde i en furubeklädd garderob hos en hemsk tant, tant Isleni i Madrids slum. Efter 4:e dagen i Madrid fick jag en kikhosta som varade i 2,5 månader. Vaknade med dödsångest på nätterna halvt kvävd av mina spyor. Kryddat med ett sjunkande distansförhållande och ett utväxande hår. Många nätter satt jag på planet hem i mina tankar men på morgonen hade jag glömt det och fortsatte kämpa. Nu i efterhand kan jag tycka att det var mest korkat att jag inte åkte hem. Hur som helst allt gick åt skogen. För att inte tala om skolan. Till november blev jag ”frisk” och flyttade till en störtskön våning där hittade jag min Paolo. Åkte hem kom tillbaka till mitt livs bästa vår, även den kan jag tacka min mamma för som har varit ett samtal bort dygnet runt under hela hösten. Hur kommer det sig att hon precis alltid säger dom rätta sakerna och får mig lugn? Önskar att jag också hade den förmågan.

Nog om mamma och över till mamma Martha. Martha och min mamma liknar varandra. Kanske inte så mycket till utseendet, och inte heller till sättet egentligen. Mamma Eugenia är lite gulligt galen, Martha är alltid helcool. Men båda är absolut nödvändiga för att jag ska må bra. Jag tror inte att det är en slump att mamma Eugenias favvo läkare Gustav som hon har jobbat med länge är bror till mamma Marthas mamma som kollade magen hos barnmorska Eugenia när Martha var foster. Sen att vi träffades 24 år senare på mattekursen på kth där vi båda påbörjade våra arkitektstudier är inte heller en slump. Jag såg en snygg tjej som kom med solglarror i håret med riktigt tighta jeans och ett vitt spetslinne gåendes genom betongkorridoren i skolan. Ett litet tag tänkte jag, oj vad är det här för bratbrud men det tog inte många minuter tills hon satt och hjälpte mig med matten och jag hajjade direkt att hon var good shit. Marthas Fredrik visade sig vara av samma material och blev en uppskattad bonus. Utvecklingen var spikrak och det tog inte många månader tills jag mer eller mindre hade flyttat in i deras lya och låg mellan dom i deras säng. Nu med den tredje bonusen, Malva som är grymma Martha och Fredrik i kubik så har jag till och med förlåtit dom för att ha flyttat ifrån mig.

Oj det här blev nästan lite religiöst.

Jag säger som Annika Lantz när någon gäst nämner ett varumärke eller så i hennes program. Det finns såklart massa andra fina kompisar, men det har ju trots allt vart mors dag och min present till Martha var att hon fick hjälpa mig att flytta in i hennes gamla hus igen. Har lite dåligt samvete över det. Så.. Jo, det jag skulle komma fram till men blev lite utdraget är att det är för männsikorna som jag tycker så mycket om (skulle kunna skriva en lista här men hoppar det). Det är på grund av dom som jag resten av livet kommer längta efter mitt Madrid men aldrig flytta dit.

Jag har egentligen inget skoj att skriva om. Sitter vid datorn sen i fredags och ska sitta kvar här tills tors då ska jag resa på mig duscha, sminka mig och göra mig fin inför min avskedsfest. Hettan har kommit till Madrid på riktigt (enligt mig) och jag har blivit tant. Är det inte bara på tanter och gravida som fötterna svullnar upp så att dom ser ut som chilenska piroger? Jag går runt i stödstrumpor, tysk-sandaler, tights och en orange t-shirt här hemma. P säger det inte är sunt för min mentala hälsa att vara så ful, hihihi. Försöker få den unga mannen att inse att hans vackra nyckläckta utseende kommer att försvinna av naturliga skäl och att han borde skaffa sig ett till intresse så att han inte blir sysslolös till ålderns höst. Det går inte in, han fortsätter vara totalt fixerad av sin yta och min också dessvärre.

Vi var på en weekend i Marbella förra helgen. Det var skönt, jag brände mig brutalt. Egentligen ett rätt äckligt ställe. Massa med rika gamla tyskar och svennar som ligger och steker hela dagarna och får fläsket masserat av thaitjejer som går och erbjuder sina tjänster. Mm, det är nog allt som har hänt sen jag skrev sist. Har hängt en hel del med Krull också såklart, men vi är nu inte vänner längre. Trist, men det spelar ingen roll när det är fyra dagar kvar och han dyker säkert upp på min avskedsfest ändå. Hur ska samhället någonsin bli jämlikt om tjejer och killar inte kan vara vänner. E lite ledsen över det på riktigt, samhället alltså.

Terminal 4 i Barajas är en anledning att komma på besök till Madrid, klockrent!

Stambyte av toa, är det kul? Nja, i varje fall inte i samband med slutinlämningar i 5 olika ämnen kryddat med 2 tentor. Skulle till och med kunna offra dellen och tuscha ritningarna för hand bara jag får skita, pissa och duscha ifred. Nästa vecka sätter dom igång, det blir två veckors kissande i vattenflaskor. Och resten av behoven har jag inte kommit på en lösning till. Fontänen här utanför är en het kanditat. Annars har jag hört att dreads är inne igen, eller? Tack för att vi fick reda på det en vecka innan iaf! (shit vad jag gnäller på sistonde, ska döpa om min blogg)

Skitveckan är över och musaxeln är värre än någonsin, undra hur många linjer jag har dragit. Idag lämnade vi in, så fult men med schysst innehåll, skriftlig examen idag också som konstigt nog gick riktigt bra.

Krull har precis gått, vi har hängt dygnet runt i 7 dagar nu. Jag gillar ju honom, men det börjar dyka upp saker med honom som jag stör mig på. Ungefär på samma sätt som efter att man (jag) har haft en kille i 6 månader. Vi har hängt lite för mycket och jag börjar kunna alla hans rutiner och lukter. Den sak som stör mig mest är att han svullar. Köper en wienerlängd typ + 500 gram choklad och bara sitter och moffar tills allt är slut. Hetsäter liksom. Så osexigt. Jag har alltid stört mig på killar som svullar skräp, undra varför? Det säger nog mer om mig än dom. Efter 1 kg fett frågade jag om han ville dela en morot med mig, han bara skrattade. Jag saknar att hänga med tjejer.

Paolo är fortfarande bäst, honom kommer jag aldrig att störa mig på oavsett. Dessutom luktar han alltid rosor. Han läser min blogg ofta vet jag och försöker tyda Svenska, den här är till honom: Paolo you are the best! Idag gjorde han en kaffe till mig när jag var som tröttast. Han vet vad jag behöver.

Nu är jag inne på femte dagen i big brother huset. Det vore ju inte så farligt om det inte var så att alla som bor här är arkitekter med stort Ego. Idag efter frukosten fick jag spelet när en av deltagarna skulle tvinga mig att runda alla hörn på alla hus i mitt bostadsområde. Han säger att det är ett måste enligt spansk lag att klippa hörnen på en byggnad som ligger mot en gata med trafik. Pff säger jag, förutom att jag inte tror på det så vägrar jag hur som helst. Runda hörnen på mina 200 snygga byggnader, inte en chans. Det blir inga ”chafflanes”. Barcelona som är hörnfritt är ju jättemysigt, men det räcker bra så… Det är ett dygn kvar här i argentinarens hem. På fredag är jag en fri människa och ska spendera min kväll långt härifrån. Har jag sagt att jag gillar jobba i grupp?

Usch det har hänt något jobbigt i mitt internetliv. Jag länkade ett visst namn till en artikel i en av Sveriges morgontidningar. Det skulle jag inte ha gjort, poff så var min lilla bloggadress där som en länk till den artikeln som handlade om arkitektur. Plötsligt har jag en mängd främligar inne på min sida och de är säkert arkitekter hela gänget som läser om min hårväxt mm. Så läskigt, jag har inte riktigt kunna sova gott sen dess. Jag har raderat inlägget och försökt göra så att min adress ska försvinna men det går inte, jag får helt enkelt leva med det här intrånget.

Well nu har det gått ett par dagar, stormen har lagt sig och besökarna börjar trilla av som tur är. Så nu vågar jag skriva lite igen. Senaste dagarna har det vart jag och Krull i mitt rum framför varsin dator med en massa snask. Inget godis såklart för jag vill ju inte bryta mitt nyårslöfte, men kakor med härliga chokladbitar i. Krull har varje morgon kommit i snitt 3 timmar sent. Han är som en missbrukare -”imorgon lovar jag att komma kl 10!” Klockan passerar lunch och fortfarande ingen Krull. Det är konstigt att jag inte rålackar, men på något sätt så kommer han undan med sina  hundögon. Det är tur att han är så kul och grym annars skulle det här grupparbetet vara en ren plåga.

Efter urbansimo lektionen drog vi iväg hem till honom kl 23 . Där var hans syrra och tre andra tjejer plus jag och Krull. Insnöad som jag är så trodde jag att jag var inbjuden på en tjejmiddag med Krull som undantag. Men icke, en ren och skär parmiddag med mig och Krull som undantag fick jag veta när han lämnade mig vid bussen nyss. Tjejen som jag hittills trott var Krulls flickvän är Krulls systers flickvän. En soppa vill jag lova, Bella mitt i en Almodovar film. Imorgon är det middag med dom igen, sen ska vi alla ut till någon konstig båt. Men jag ska plugga också, fram till 22.00 så är det urbansimoplugg för hela slanten. Jag har förtsått att pappa verkligen läser min blogg och tycker att det är olustigt att jag bara skriver om fester och undrar om jag verkligen går på skolan fortfarande. Så från och med nu så ska jag trycka extra hårt på att jag studerar jättemycket hela tiden ( det är gulligt att han är orolig).

Har jag sagt att jag åker till Malaga med P om två veckor, det ska bli grymt att se havet och sova i varsin solstol. Såklart packar jag med mig en tung bunt med arkitekturböcker.

Mm Martha du har rätt, det har vart tunnt på bloggen. Madrids fel, Madrid har på sistonde börjat förföra mig hårt och beslutsamt. Jag blir allt mer knäsvag och förälskad. I samma veva har jag också beslutat att skolan alltid ska komma i sista hand och Madrid i första, det är ju trots allt bara en månad kvar av vårt förhållande. Vi gör inte slut, men tar ett uppehåll och det kommer säkerligen att bli återfall under tiden. I skolan lämnar jag in minsta möjliga antal streck så att det ändå kan kallas för en ritning och ger mig betyget erasmusgodkänd.

Annars så har veckan präglats mycket av KTH. I torsdags så mötte jag upp Ludde som efter en europatour landade i Madrid. Det blev några cañas, lite tapas och avslutade i Chueca med en Mini. På fredagen mötte jag upp Frida som var färskt våldtagen av Reina Sofias tillbyggnad. Hon kallade det gubbsnusk och menade att herr Jean Nouvel borde lämna ritbordet för gott. Frida lugnade ner sig och vi kilade vidare. Även den här kvällen präglades av Mini, men lite för mycket. En Mini är ett plastglas som rymmer en liter sangria. O då snackar vi inte svenne sangria, utan sprit som toppas med vin och fanta. Efter en grym natt med Fridofin kommer jag hem och lägger mig på sängen med en fot ner på golvet för att stabilisera världen.

Idag har Mini gjort sig ständigt påmind men jag har ändå lyckats plugga urbanismo från 13.00 till 00.00 med Krull och Paolo. Imorgon ska jag träffa Fridolin och gå på marknaden för att sen komma hem till någon typ av middag som P ska anordna. På kvällen bär det av till en lagerlokal i förorten där det är House för hela slanten, årets tillställning tydligen. Återkommer med hur mycket träningsvärk jag har benen efter helgen.

Min italienska vackra casanova. Hur ska jag klara mig utan honom i framtiden, han har ingen ersättare. Igår var vi ute och clubba på OHM med hela gay maffian. Idag har vi hängt på mitt rum med vår vän bakis och groomat hela dagen. Plockat ögonbryn, filat naglar, petat nagelband, klämt porisar på hans rygg och till slut fick jag styla honom inför hans dejt. Med en vattenkammad frilla och sin nya mustache trippade han ut i stan med mina nakkna jeans som nu kommer få en lite påse där fram, hmpf. Imorgon åker vi tidigt till Segovia och ska äta deras berömda ung-gris och titta på historiska byggnader. Bilder kommer!

Just det, vi har gjort lite nytta också. Vi har placerat ut kackerlackefällor i hela våningen, de är svarta små lådor som är fyllda med godsaker som de tar med sig till sin familj och skapar död och utplåning. Igår berättade Krull att cockisar inte har någon hjärna, dom fungerar bara med nerver. Om man kapar huvudet av en så fortsätter den leva tills den svälter ihjäl eftersom den saknar sin mun.

Nu har jag vikt alla mina trosor likadant, sorterat dom efter färg och material. Har också vikt mina strumpor och sen vikt över en kant. Då blir det en fyrkantig klump istället för en rund boll. Ett säkert tecken på att jag har mer plugg än vad jag kan hantera. Imorrn kommer Krull över och vi ska köra ett dygn för att producera 8 A:3or med diverse flummiga kartor, min grupp i urbanismo är hopplös det blir alltid dygnet innan trots att vi har haft en vecka på oss. Och det är inte mitt fel faktiskt, deras. Krull som alltid kommer minst två timmar sent och den totalt galna argentinaren Pablo som aldrig får CAD att fungera och för att inte glömma stackars instabila Alejandro som vi inte har sett på fem veckor sen galna Pablo bråkade med honom.

Jag har kommit på en till sak som gör Madrid till ett grymt ställe, det är ungefär den enda staden i Spanien som inte har en insektsliknande vit Calatrava bro. Dom har lyckats behålla sin stolthet. Är visserligen anhängare till Turning torso, inte för den testosteronfyllda arkitekturens skull utan mer för gesten. Frågan idag är; vem gillar Santiago Calatravas arkitektur?